emelibergström

Jag har precis sjungt slut på min hals samtidigt som jag fingrade på mitt fula, svarta piano. Det är en härlig känsla det där, inget man kan förklara för någon som aldrig känt det. Just nu sitter jag i min lurviga stol med fötterna på pianot, lyssnar på skön musik och tänker på hur allt är, hur folk fungerar och hur olika vi alla tänker och ser på saker och ting. Ärlig talat, det finns människor till allt. Man brukar tycka att det är vi ungdomar som försöker få folk att tycka synd om oss själva, ljuger ihop en massa skit för att folk ska tänka "oj, det är verkligen mer synd om henne", men faktiskt så är det även vuxna som håller på sådär. Det är nästan till och med värre när en vuxen som gör det, för dom borde ju ha mer i huvudet än oss, vi är ju bara oerfarna och dumma. Herregud, vart kommer jag ifrån? Zoo? Man börjar ju undra.. Tur att man kommer ifrån två och inte en, puh. Men faktiskt, det där med att lyssna på och lära sig utav de som är äldre och mer erfarna? Stämmer inte så bra va, nej? Skiter i vilket, släng alla ord som låter bra i väggen helt enkelt. Det är ingen som bryr sig i alla fall. Idag känner jag hur jag avskyr alla vuxna, alla människor som är över 30 i alla fall. Alla förutom min kära mormor som alltid kommer vara min favorit, vad som än händer och vad hon än gör. Det är också någonting så sjukt, hur mycket man kan känna för en människa och hur lite man kan känna för en annan trots att de båda borde stå än minst lika nära. Oftast vet man knappt anledningen, men lika ofta gör man väl det. Om min mormor så skulle mörda någon så skulle hon i mina ögon fortfarande vara den finaste i hela världen. INGEN kan ta hennes plats hos mig, någonsin. Men nu ska jag sluta snacka skit och gå och lägga mig, för imorgon ska jag ut på äventyr med Emelie Thapper. Godnatt!