...
Livet är oförutsägbart, det enda jag kan säga är att "lev livet som om varje dag vore din sista" är det bästa jag kan komma att tänka på just nu. Jag har inte mycket att säga egentligen. Alla händelser och liknande som är jobbiga kommer på en gång och vill aldrig dela upp sig, utan bara klumpa ihop sig och bli till en enda stor röra i huvudet. Tankarna är som myror i en myrstack just nu, alldeles för många och överallt, röriga och på något sätt tomma. Egentligen långt ifrån tomma, men jag förstår ingenting. Jag är lost.
VILA I FRID KERSTIN, JAG VET ATT DU HAR DET BÄTTRE NU. DU VAR EN STARK PERSON OCH DET VET JAG, MEN IBLAND RÄCKER DET INTE. DU SLIPPER SMÄRTAN OCH KOMMER TILL ETT BRA STÄLLE NU. HÄLSA MAGNUS, EIVOR, ROLAND OCH KARIN IFRÅN MIG. TÄNKER PÅ DIG. (`v´)
Kommentarer
Trackback
